26/1-10
Var ute för motion idag, men det på att sluta illa. Skulle gå till apoteket, "Lena frågade om jag orkade"? Hon skulle gå med mej, och visa vägen. "Kârig" som jag var, "det orkar jag" sa jag. Det höll på att ta en ända med förskräckelse. Vi gick i kulvutrna, som förbinder de olika byggnaderna. Jag hörde mej själv säga, "hur långt är det kvar?", som våra barn brukade säga. "Ser du den orange skylten, där ska vi ta av" åt höger, eller var det vänster. Vi kom fram, men som tur var så skulle Lena ta ut pengar på bankomaten, då passade jag på att sätta och rasta. Sen var det inte långt kvar till apoteket. Höger benet skakade av utmattning. Jag fick mina piller, och anträdde vägen hem.
Tillbaka var det 1km längre, åtminstånde kändes det så. Hade det inte varit Lena, så hade jag väl ännu.
tisdag 26 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar